Morgontankar

Ibland finns det stunder då man inte vet vart man skall ta vägen. Stunder då en känsla tar över men man vet inte riktigt vilken. Man försöker göra stunden bra igen men vart man än vänder sig så finns det bara stängda dörrar. Jag blir galen. Ibland undrar jag om min kropp ens är menad för att tåla känslor. Jag blir helt paralyserad direkt en känsla blir för stor. Inte bokstavligen utan min hjärna går i lås, jag tänker inte klart. Jag avskyr alla andra känslor än då man är lycklig,glad eller kär. De tre får gärna vara de som dominerar i min kropp. Värst är oro. Absolut värst. Jag vill ha kontroll över mitt liv, inte sitta och vänta vad som skall hända. Jag vill ha allting klart för mig innan jag börjar med något nytt. Just nu är det oron som dominerar. Troligen därför jag sitter vaken klockan 07:00 på morgonen och skriver en text om känslor. Jag har alldeles för mycket av dem nu. Min hjärna går på övervarv. Vet inte vilket problem som jag skall prioritera högst. Det skrämmer mig att ha för mycket på en gång. Det som är värst är att de problemen jag inte kan göra något åt försöker jag göra något åt medan de jag skulle kunna påverka så hamnar längre ner på prioritetslistan.

Tänker avsluta detta flummiga inlägg med några positiva tankar. Idag är det sista föreläsningen innan sommaren och även om jag inte kan jobba så mycket som jag hoppats nu i Juni så får jag ju iallafall njuta av lediga soliga dagar. Kanske till och med få lite färg. Snart skall vi åka till Helsingfors på studentfest och förhoppningsvis så får jag en ny klänning. Dessutom skall vi redan nu på söndag fara till Jakobstad på en liten roadtrip. Skall bli roligt. 

Tycker egentligen  inte om att skriva om känslor på ett mer seriöst sätt. Inte sedan jag läste några av mina tankar jag hade som tonåring insåg hur fånigt det oftast låter. Så till 30åriga Sofia när du läser detta. Förlåt.