Säkra tecken på att du börjar bli vuxen

Jag fick en alldeles egen nyckel till våran röda moderna skrolle (Läs: våran BMW från -85) till födelsedag av Kristian. När jag idag satte fast nyckeln på nyckelknippan så gjorde jag en förfärlig upptäckt. Jag minns när jag gick i lågstadiet och hade en liten  söt nyckelknippa där det fanns två nycklar, en cykelnyckel och en hemnyckel. Jag minns hur jag tittade på mammas jättelika nyckelhög hon bar med sig och jag tänkte att det är nog en vuxen-grej att ha så många nycklar. Så jobbigt att hålla reda på alla. Som ni förstår så var det precis det jag insåg när jag med våld försökte tycka ännu en nyckel på min redan ganska så fulla nyckelknippa, jag är där nu, en stressad vuxen kvinna med alldeles för många nycklar på nyckelknippan. (hälften är ju förstås gamla cykelnycklar till gamla cykellås som jag inte orkat ta bort, men iallafall)

En annan sak jag kom att tänka på var plånboken. Där har vi också ett tecken på att åren börjar sätta sina spår. Kort i massor. Tänk lyckan då man fick sitt första kort. Visa elektron. Då kände jag mig mest vuxen i hela världen. Ett eget kort med egna pengar på eget konto. Nu har man en sådan hög med kort att de knappt får plats i plånboken (vilket i mitt fall redan har skett så de ligger överallt i väskan). 

En tredje sak var när jag igår när jag stötte på en mindre trevlig kar som frågade ungefär några hundra personliga frågor om mig. En av frågorna var ifall jag hade barn. Ser jag så gammal ut så att jag borde ha barn och familj? Troligen hade denne herre tagit något lite starkare än saft men i alla fall så fick det en att hajja till. 

Den sista saken är att vi skall flytta. Detta kanske de flesta inte ser som ett tecken på att bli äldre, men i mitt fall så är det både ett steg framåt i vårat förhållande och ett steg framåt i livet. Så länge jag har levt så har våran familj alltid bott på samma ställe. Även då vi renoverade huset så bodde vi i en våning i taget. Jag är inte van att flytta och har endast gjort det en gång då vi flyttade hit till skolhusgatan. För mig är det en vuxen-sak att själv inse att man vill uppgradera sig försöka finna ett eget gemensamt hem där man trivs till 100%. Denna lägenhet har visserligen varit bra, stor och förmånlig för att vara en första lägenhet och det kommer alltid att finnas många minnen i den, men nu är det dags att ta steget vidare och skapa ett nytt hem som vi båda själva tillsammans valt ut. Denna lägenhet på skolhusgatan valde jag när Kristian ännu var i militären och inte hade möjlighet att komma och titta på en lägenhet, han kom bara hem och vi flyttade in direkt. 

En dag om typ 20 år kommer jag att sitta och läsa detta och skratta åt mig själv. Jag menar, tänk hur många nycklar jag kommer att ha på min nyckelknippa då? och vid det laget har jag troligen 3 olika plånböcker för mina kort. Troligen skulle jag också behöva tre olika hjärnor för att minnas alla de erfarenheter man fått genom åren. Hoppas att mina blogginlägg fortfarande finns kvar om 20 år för vare sig jag skrattar eller inte så  kommer de att fungera som ett extra minne för sådant som min då 43åriga hjärna troligen har glömt bort.   

Mamma säger att i hennes ögon är jag fortfarande såhär liten och söt. Synd att man inte kan bli liten igen, bara för en dag. (Jäkligt snygg skjorta har jag ju iallfall)