En fräknig flickas funderingar

Åh, bloggdesign. Jag är så dålig på detta. Min header var ju ungefär så gammal att nu när jag tog bort den finns det inga bevis kvar på att den någonsin existerat. Nu får det vara lite snödroppar där tills jag fotat nåt jag tycker är tillräckligt fint för att få vara där uppe. Eftersom det nu så finurligt står "En fräknig flickas funderingar" under själva headern så borde ju de också vara med på ett hörn.

Jag har med åren bildat en hatkärlek till mina fräknar. Istället för att hata dem som jag gjorde när jag var i tonåren har jag börjat gilla dem och istället försöker jag få mer och mer varje år. Jag tycker mitt mål börjar vara uppnått nu då jag redan i mars slog pippis mes-fräknar med hästlängder. Nu för tiden ploppar de upp mycket snabbare än de gjorde tidigare då jag som mycket intelligent 14åring solade med handduk på huvudet och bar flera ton smink. Minns en gång efter en lååång sommarkväll ute med kompisarna hur en kille frågade mig "vafan, har du fräknar?" Mitt smink hade nötts bort och solen gick upp. Helvete.

Nu för tiden använder jag inget klet i ansiktet på sommaren. Förstås fixar jag till ögonen och bryn och sånt men pudret och den tjocka foundation jag använde då har jag nog kastat för länge sedan. Om jag kletar nåt i fejset så är det en tunn genomskinlig tonad hudkräm som inte täcker så mycket som en fräken.

Efter en solig vårdag utomhus brukar barn fråga mig vad jag har för nippor i ansiktet och ifall behöver medicin mot dem. (Ni som känner mig vet hur jag brukar se ut de första soliga dagarna på våren då jag är likblek med typ 5miljoner fräknar). Jag brukar snällt förklarar att det är fräknar, precis som pippi. Jag brukar också tillägga att jag är övertygad om att pippis starkhet sitter i hennes fräknar vilket i sin tur betyder att jag är mycket starkare än pippi eftersom jag har myyycket mer fräknar än henne. Barnen brukar dock kontra med "JAHA MEN LYFT HUSET DÅ!!" Men int kan jag ju börja lyfta hela dagiset, de sku ju vara katastrof.

Detta är vad som hände i Spanien efter en dag på stranden förra våren. Det var mystiskt väder, dimmigt men trots det tog solen på värre än någonsin. Jag tror detta måste vara mitt nuvarande fräkne rekord. Bara att börja sola nu då och käka solpiller.